Den 15 januari fick jag möjlighet att delta vid invigningen av KTH och Försvarsmaktens gemensamma forskningscentrum, eller Centrum för Cyberförsvar och Informationssäkerhet (CDIS). Med högtidlig musik (Drottningholmsmusiken ) klockan 15:00 påbörjades invigningen. Detta är en kortare artikel om mina reflektioner från denna tillställning. Och tack till David Olgart som bjöd in mig till detta trevliga evenemang.
Betrakta inte detta som en sanning av allt som sades… ett axplock av sådant mina öron och hjärna valde att filtrera ut som “intressant”.
Forskning och utbildning
Först och främst är det ett forskningscentrum, men också ett utbildningscentrum. Det stod tämligen klart efter att både Patrik Ahlgren (chef Försvarsmaktens sektion för cyberförsvar) Gunnar Karlsson (professor KTH) pekat på kompetensförsörjningen som en mycket viktig komponent i cyberförsvarets uppbyggnad och kontinuitet. Dels ur perspektivet personal men dels även ur ett rent (spets)kompetensperspektiv.
Mads Dam pratar forskning. Nämner två, för mig, intressanta områden… Threat modelling och cyber situational awareness. Det som slår mig är att Threat Modelling arbetet låter väldigt likt det företaget Forseeti som jag vill minnas ursprungligen kom från KTH som ett forskningsprojekt?
Cyber situational awareness handlar om att kunna förmedla en lägesbild från en enskild cyberanalytiker till en ansvarig chef, med flera mellanliggande “lager” av chefer och annan personal.
Innovation och kompetens
Pontus Jonsson (föreståndare för centrumet) förklarade att centrumet ska bedriva forskning, utbildning och samverkan. Genom detta arbete hoppas man att nyttor som innovationer och kompetens ska kunna vaskas fram.
782 497 publicerade artiklar om cybersäkerhet…
Pontus (tillsammans med kollegor) hade gjort en slags undersökning kring vilka ämnen som är centrala för cybersäkerhet. Cirka 90 000 forskare har publicerat cirka 782 497 artiklar inom området cybersäkerhet (informationssäkerhet). Ur denna mängd artiklar fanns vissa kluster, ungefär 12 st. KTH har täckning för 10 av dessa, dock ej steganografi och biometrics.
Jag tror att Pontus ville illustrera att KTH är duktiga och framåt inom området. Oavsett en rolig liten… “övning” i att visualisera stora mängder data och samtidigt vaska fram intressanta slutsatser. Kul!
Varför ett centrum?
Anledningen till centrumet är den osäkra omvärlden, och att dator och nätverksoperationer alltid varit mycket viktiga för militären. Rickard Stridh, forskningschef vid Försvarsmakten pekar på Ryssland, att operationsmiljön påverkats i många avseenden bland annat genom cyberperspektivet. Hybridkrigföring frammanar gråzonsproblematiken och cyberhot.
Försvarsmakten behöver stärka kompetensen inom cyberförsvar utöver existerande samarbeten med FOI osv.
Cybersoldater - Utbildningen
Utbildningen för cybersoldater är en 11 månader intensiv utbildning som täcker grunder inom datorsystem, exempelvis hård- och mjukvaruarkitektur och operativsystem. Den kommer även behandla nätverk genom kommunikation, analys av trafik osv. Grunder i IT-säkerhet omfattar bland annat etisk hacking, åtgärda sårbarheter och logganalys.
KTH vill att utbildningen ses som attraktiv överlag och att den kan locka frivilligt sökande.
Avslutande kommentarer
Att Sverige etablerar, genom KTH och Försvarsmakten, ett sådant här samarbete är onekligen… häftigt. Givet Försvarsmaktens kultur och “tröghet” är det imponerande att ett sådant här initiativ har kunnat lanseras på ungefär 1 år. Idén av ett innovationsdrivet centrum för cyberförsvar tror jag på.
Men, för att centrumet ska kunna maximera sin potential tror jag starkt på verklighetsförankrad forskning, och att man undviker alldeles för esoteriska områden. Särskilt om man också skulle vilja att centrumet över tid får bred acceptans och större inflytande i andra svenska privata och offentliga verksamheter.
Hur som helst ska det bli väldigt spännande att följa centrumts utveckling och kanske framförallt hur det (eventuellt) kommer interagera med det svenska nationella cybersäkerhetscentrumet (NCSC-SE)?